...forts
I flera av mina senaste fotografiska arbeten Scream queens, Final Girl och Rosalie, har jag intresserat mig för filmgenrer som har samma plot, en slags standardhistorier som alltid har en given början och slut. Filmerna är från mainstreamgenrer som komedi, action- och skräckfilm och de har flera tydliga rollkaraktärer som återkommer. Trots att filmkaraktärerna lever i en stängd verklighet (inom filmens ramar) känns de igen i vår egen verklighet. Jag tror att vi minns och återskapar minne från allt samlat bildmaterial, både det vi själva upplevt samt de vi sett någon annan uppleva i fiktionen. Vår bild av världen blir på så sätt en bild av en bild. De bilder vi får från fiktionen är skapade ur minnen från verkligheten och verkligheten är i sin tur skapad från föreställningar från fiktionen. Om man resonerar på detta sätt kan det vara svårt att spåra verklighetens ursprung eftersom vår perceptionsförmåga verkar gå i cirkelformer. Frågan är på vilken sida om ramen vi befinner oss? Under min vistelse i Japan har jag stött på en karakteristisk filmroll från mainstreamgenren: cheerleadinggruppen i collegefilmer. På japanska universitet har cheerleadinggrupperna adopterat den amerikanska stilen men de har inte hittat sin inspiration från amerikanska universitet utan från något som finns mycket närmre; sin tv-apparat.