Tillbaka

Scenografi för samkväm

in english
Installation, ca 4m2 pärlspont, nålfiltsmatta, stickkontakt och en plafond.

Utförd i en av de allmänna hissarna på Kulturhuset i Stockholm, 2003.

Eftersom vi inte fick skruva eller spika i hissens golv eller väggar satte vi upp pärlsponten med kardborreband och mattan med dubbelhäftande tejp. Precis som titeln antyder var alltså interiören man såg på låtsas, men hade intentionen att se riktig ut. Materialvalet kommer ifrån mina minnen av samkvämsrummet; gillestugan. Jag ville skapa en spelplats för möten där upplevelsen av var man befann sig pendlade mellan verklighet, fejk och på låtsas. Storleken på hissen gör att rummet är tillräckligt stort för att man ska känna igen miljön som en gillestuga, men är samtidigt lite för liten för att man ska känna sig helt bekväm.

Barbieskor

Objekt, 10x18x22.5 cm ureol.

Utställd i Linköpings Universitets skulpturpark 2003.

För att göra dessa har jag har låtit scanna ett par små barbieskor, fräst ut en gjutform av skorna i mänskligstorlek och gjutit dem i vit plast. Skorna såg ut att ligga slängda, övergivna intill ett buskage. Kanske som en påminnelse om varje kvinnas skräck, när hon om natten går ensam genom parken.

Podium

Objekt, roterar sakta runt, 120x35 cm mdf, heltäckningsmatta, mässingslist och en motor.

Utställd på Galleri Mejan , Stockholm, 2002.

Under läsåret 2002 på Kungl. Konsthögskolan deltog jag i projektet "en scen". Eftersom ett podiums funktion alltid är att visa upp något annat ville jag sätta detta bortglömda objekt själv i centrum. Podiumet är dessutom en upplyft begränsad yta och utgör på sätt även en scen.

Jag hjärtar konst

Installation, ca 40m 2 screentryckt tapet.

Utförd på plan 4 på Kulturhuset i Stockholm, 2001.

Idén till mitt tryck kommer från logotypen "I love NY". Jag behöll samma typsnitt och form men bytte ut texten till "JAG hjärtar KONST".

Inge och Åke

Objekt, 150x240 cm screentryckt tapet , mdf, reglar, isolering och en lysknapp.

Utställd på Kulturhuset 2000 och på Liljevalchs vårsalong 2003 i Stockholm.

Personerna Inge och Åke kommer ifrån ett litet häfte om djurkonservering, som jag hittade på Uppsalas stadsbibliotek. I boken visar de hur man ska gå till väga för att på bästa sätt stoppa upp sitt eget byte, men på min tapet utspelar sig en helt annan historia. Jag tänker mig att Inge och Åke är bästa vänner och funderar på vad de gör när de träffas. De scener som poppade upp var olika manliga roller, där de hälften på skoj och hälften på allvar mäter sin kraft mot varandra. De är tjuv och polis, jägare, cowboysare, sjömän, maffiabossar och privat detektiver.