I den japanska kulturen finns en tradition som bygger på att hålla tillbaka och tämja naturen. Istället för det ogreppbara vilda skapar man substitut, miniatyrvärldar som går att överblicka t ex mossträdgårdar, bonsaiträd eller zenträdgårdens grusbelagda miljöer. Trädgårdarna blir spelplatser och senografier där man kan styra allt i minsta detalj. Den kontrollerade naturen skapas även i den privata trädgården på en mycket minimal yta. Egentligen är det sällan någon markyta tillgänglig utan husägaren dekorerar i istället fasaden och trottoaren med utplacerade krukväxter. Trädgården, den högst kontrollerade naturen blir till ett membran på en smal gräns mellan det privata och det offentliga.

Utställd på Galleri Mejan 2005, på Kungl. Konsthögskolans vårutställning, Konstakademin 2005 och i Pubhusets entré 2005 i Stockholm.

Bilderna i den här serien är menat att fungera som narrativa element om olika tillstånd, vilka binds samman av betraktaren. Den röda tråden har uteslutits till företräde för ett annat slags historieskapande där bilder flyter in och ur varandra utan hierarkisk ordning. En bild har därmed inte nödvändigtvis en självklar plats vid en viss läsning, men kan ha största vikt vid en annan. Resultatet av läsningen blir därför att olika historier skapas varje gång serien betraktas.

Utställda på Historiska museet, Stockholm, 2004 och på Kungl. Konsthögskolans vårutställning på Konstakademin , Stockholm, 2003.

Idén till serien Rosalie kommer från nörden i amerikanska high school filmer. Bilderna visar när Rosalie blir fotograferad inför sin skolbal. De första tre bilderna utspelar sig hos en porträttfotograf och de andra två hemma hos Rosalie.

Utställda på Sthlm Art Fair, Stockholm, 2004, på Historiska museet, Stockholm, 2004 och i Pubhusets entré, Stockholm, 2005.

I läsningen av bilderna har jag jobbat med en dubbel betydelse. Vid första anblicken ser men en kvinna i en utsatt situation där man tvingas in i rollen som voyeur. Man ser dock snart att hon lever. Både på grund av att hon bär på en stor väska samt att linorna vilka hon hänger i är väl synliga för betraktaren. Därigenom ändrar bilderna karaktär och blir istället både besynnerliga och komiska. Med denna fotoserie blev jag blev utvald att representera Kungl. Konsthögskolan på Sthlm Art Fair 2004.

Utställda på Kungl. Konsthögskolans vårutställning på Konstakademin , Stockholm, 2004 och på Historiska museet , Stockholm, 2004.

Här vill jag vidare utveckla det berättande jag bearbetade i serien "Clues on location". Historien kopplas här mellan endast fyra bilder som alla är tagna i samma hus där Rut och Astrid bodde.

Utställd på separatutställning på Galleri Fokus, Oxelösund, 2004.

När jag jobbade med denna serie letade jag bland gamla bilder som jag tagit under det året. Jag ville att varje bild skulle ge en ledtråd till en berättelse, men någon förutbestämd historia fanns inte. Det blev lite av ett experiment att försöka berätta en historia utan början och slut, där jag bara ger historien vissa stillbilder som för berättelsen vidare.

Under min stipendiumvistelse i Oxelösund sommaren 2003, genomförde jag ett projekt som involverade några gamla ödehus i området ”gamla Oxelösund”. Bilderna visar miljöer som familjer lämnat. Rummen är tomma på möbler och tillhörigheter, men golven och väggarna visar spår av dem som bott där och de händelser som utspelat sig.

Utställd på S.O.C , Stockholm, 2002.

När jag tog dessa foton jobbade jag medvetet med en kamera med mycket dålig optik. Resultatet blev suddiga bilder som utelämnade kännetecken för specifika hus. Bilderna föreställer på så sätt kanske ett hus alla kan känna igen, kanske sin grannes. Med den suddiga ytan ville jag också skapa ett ogenomträngligt lager som gjorde det svårt att titta in genom fönstren och se vad som kanske händer bakom fasaden.